Tjatigt.

Risken är ju att det kan bli lite tjatigt om jag nästan varje dag skriver: Mörkerkörning med hästarna.

Men det är ju så det är nu, vi jobbar och kommer hem fram på eftermiddagen och då måste vi ha mat i magen. Alltså är det mörkt när vi kommer ut med hästarna.

Så nu tänker jag istället berätta om något annat.

Fem år i rad arrangerade Hans och jag långritt. 

Vi såg ut vägar och pratade med markägare. Satte upp hagar, fixade mat osv. Det här är från 2008, sista året.

Vi utgick alltid från vårt gärde. Här är det Stelly och Sally som drar turistvagnen.

Det blir både grusväg och asfalt. Denna gång hade vi två färister som en extra utmaning. Vi köpte två stora plywoodskivor som vi la över färisterna, alla ekipagen tog sig över. 

Vi fick låna ( hyra jättebilligt) Hembygdsgården i Salvedal och turligt nog hade de att partytält uppställt.

När hästarna var iordninggjorda var det dax för oss ryttare och kuskar att få sig lite mat.

Måste säga att de här kvällarna är riktigt trevliga, vi äter och dricker något gott men framförallt pratar vi.

En trött häst.

De flesta sover kvar i militärtältet.

Här är det några som drar sig hemåt.

Vi har trampnerstolpar och elrep, dock utan el och det har funkat jättebra alla år.

Första året var vi inte så många, sex stycken tror jag, då hade några hästar bytt hage med varandra under natten och stod så lugnt och stilla  och betade på morgonen när vi vaknade.

 Vi sov i militärtältet som stod precise bredvid  hagarna men inget hört.

Så här såg det ut på morgonen.

På flakbilen har vi en stor vattentank så vi kan vattna hästarna.

På den lastas även kvällsmaten och frukosten. Vi hade tur för i Salvedal fanns det kylskåp.

På en del långritter har vi fått åka lite fram och tillbaka för att hämta maten som då står hemma i våran kyl.

Dax att bege sig hemåt fast gräset verkar väldigt gott.

Ryttarna går först och vagnarna kommer efter.

Hemma på gärdet igen och folket lastar packning, vagnar och hästar och åker hem.

Lika trevlig långritt som föregående år.

Vi är allt lite sugna att fixa en långritt i år men vi får se hur det blir.

Ann-Sophie